Demonstrationen
Jag skulle följa med till Strand för inspelningen av en film, men det var bara att ge upp. Är sÃ¥ trött att jag hängt hemma ikväll, tittat pÃ¥ Nobelfesten och ätit lussebullar. Jag och ett gäng bra människor möttes upp vid tjugo i 12 för att delta i demonstrationen mot nazisterna för att sedan följa tÃ¥get hela vägen. Det som kändes i hjärtat i demonstrationen var att människor i olika Ã¥ldrar och med olika ideologier gick enade tillsammans. Liberaler med tygkassar över axeln med texten “Marx is dead” tÃ¥gade bredvid Revolutionär Kommunistisk Ungdoms röda fanor. Bara en sÃ¥n sak. Vill lägga till att jag själv inte är medlem i nÃ¥got politiskt parti.
När vi närmade oss bron började många springa, främst dom i leden längst fram som var maskerade. Men vi tog det ganska lugnt och höll samma tempo. Väldigt nära Mynttorget där nazisterna skulle samlas möttes vi av kravallstaket och poliser. Pikébussar har ställts upp för att skymma sikten men när en nazist på andra sidan hoppar upp på en papperskorg och pekar finger hjälper inga bussar. Motdemonstranterna provoceras och slänger sig mot staketet. Ljudnivån stiger och en polis höjer sin batong. Han slår inte, men han står med armen i luften tills alla sansar sig något. Polishelikoptrar hovrare ovanför, det small till och kom rök.
En tjej kommer fram och gav oss visselpipor, när vi inte orkade skrika längre räcker det med att blåsa för att göra sig hörd. Man känner okontrollerat hat men samtidigt någon form av eufori. Kanske på grund av den gemenskap som så lätt uppstår vid tanken på ett vi och ett dom. Vid tre är vi inte många motdemonstranter kvar och vi är rejält hungriga och nedkylda så vi bestämmer oss för att lämna platsen. Vi får se om jag klarar mig utan förkylning.
Efter hade jag ett möte på Kulturhuset om något otroligt kul som förhoppningsvis blir av till våren. Med utsikt över plattan fick vi syn på en liten grupp tjejer som håller upp plakat och håller en liten demonstration för Justin Bieber. Ja alla har vi våra hjärtefrågor. Kanske handlar det om att krossa rasism eller en önskan om att Justin Bieber ska komma till Sverige. Oavsett vad din är så vill jag bara säga att det är viktigt att stå upp för det.
Inga nazister på våra gator.
16 Responses to “Demonstrationen”
Jättebra, och jag håller verkligen med om att det är himla fint att människor med så skilda politiska åsikter ändå kan samlas under samma paroll för att tillsammans säga ifrån mot nazism och rasism. Då känner jag faktiskt lite hopp för framtiden trots allt.
yes, hornsgatan! åh tack så mkt!
Fruktansvärt fina bilder och bra skrivet. Att människor från alla håll och kanter av samhället står enade gör mig rörd.
rös
Fantastiska bilder och en text värd att ta till sig. Mycket fint Frida!
ar sa glad att ni gjorde det, hade varit dar om jag inte satt i london
<3 <3 <3 <3 <3 <3
Liberaler är dock ett värre hot än nazister.
Inga liberaler på våra gator!
Jättefina bilder! Jag var ocksÃ¥ pÃ¥ demonstrationen, kul att sÃ¥ mÃ¥nga kom, trodde jag inte. Hoppas nazisterna inte vÃ¥gar visa sig nÃ¥got mer i stan…
Eric > Förstår att du tycker det. Blodrött och brunt är ju sedan gammalt gamla kusiner som alltid hatat liberaler med samma kraft.
Ni är så lika med er aggressivitet och kåthet i att få er vilja genom våld eller att bara ignorera och förakta en av demokratins grundpelare, yttrandefriheten.
Att ni inte ser hur lika ni är.
Fick rysningar när jag såg bilden på den knutna näven. Jag blev också glad över att människor med olika politiska åsikter gick tillsammans. Det händer för sällan.
“Man känner okontrollerat hat men samtidigt nÃ¥gon form av eufori. Kanske pÃ¥ grund av den gemenskap som sÃ¥ lätt uppstÃ¥r vid tanken pÃ¥ ett vi och ett dom.”
Intressant reflektion… Var det inte just det ni demonstrerade EMOT?!
Inga nazister pÃ¥ vÃ¥ra gator | MILK Collective • December 12th, 2011 at 23:23
[...] och många andra i demonstrationen mot nazistmarschen. Här kommer lite bilder, alla stulna från http://www.fridasalomonsson.com/blog/2011/12/11/demonstrationen/. Där finns flera bilder och [...]
Lånade ditt foto på vårt flygblad. Hoppas det var lugnt. Superfina bilder du tagit!
http://motkraft.net/2011/12/13/faaa-stockholm-leve-den-ljudiska-konspirationen/
“Eskil”: Nej det var inte just det vi demonstrerade EMOT. Jag demonstrerade emot nazism, dess världsbild och dess bild av vad Sverige är och borde vara. Jag demonstrerade emot rasism, en syn att människan är indelad i raser. Jag demonstrerade emot intolerans, en förfärlig människosyn och för ett öppet samhälle.
StÃ¥r man där och har en grupp människor pÃ¥ “andra sidan” som representerar organisationer som knappast har vitt mjöl i pÃ¥sen. Som stÃ¥r för saker som gör mig väldigt illa berörd. Ja, dÃ¥ känner man hat. Men samtidigt en styrka av att inte stÃ¥ där själv, att vi som inte hÃ¥ller med är betydligt fler.
Jag står med personer som delar mina värderingar och väldigt symboliskt på andra sidan kravallstaket står personer jag anser har riktigt rubbade värderingar. Två grupperingar uppstod och en föreställning om ett vi och ett dom. Det är inte annat än mänskligt att i den situationen finna stöd i gruppen och känna gemenskap.
Men jag förstår vad du tänker. För nazisterna kände naturligtvis samma sak. Och högerextrema i allmänhet hamnar ofta i grupperingar som nästintill kan liknas vid sekter. Eftersom dom känner sig motarbetade och ignorerade av samhället och media.
Det är naturligtvis problematiskt med tankar pÃ¥ “vi och dom”, för att man tvingas definiera grupperingar. Här närmar vi oss en mekanism som kanske delvis kan förklara nationalism och dess bitoner. Men kan inte likställas med det vi demonstrerade emot.
blir så varm inuti. fint att du var där!! önskar jag var det.
Leave a Response